Varför tar jag kritik så hårt på jobbet?

Du sitter i ett möte och presenterar något du har arbetat med. Du är väl förberedd, kan ditt ämne och känner dig nöjd med det du bidrar med.

Sedan kommer en kommentar från en kollega. Kanske ifrågasätter hen en del av ditt resonemang eller tycker att du borde ha gjort något annorlunda, kanske är det något i tonen du reagerar på..

Du svarar, samtalet fortsätter och mötet avslutas.

Men i dig stannar kommentaren kvar.

På vägen hem går du igenom vad din kollega sa. Du funderar på om du borde ha svarat annorlunda. Kanske börjar du ifrågasätta hela din insats, trots att det bara var en del av arbetet som diskuterades.

Varför kan en enda kommentar få så stort utrymme i dig, trots att du egentligen vet att du är kompetent och gör ett bra jobb?

Vad som händer i det yttre vs vad som händer i det inre

När vi får kritik är det förstås viktigt att se på vad som faktiskt hände.

Var kommentaren relevant? Fanns det något du behövde ta till dig? Eller var kritiken orättvis eller framförd på ett sätt som inte var riktigt schysst?

Ibland behöver vi förändra något i vårt arbete. Ibland behöver vi säga ifrån eller värna en gräns.

Men det finns också en annan del av situationen som spelar roll: det som händer i oss efteråt. Och ibland kan den delen bli betydligt mer plågsam än själva kommentaren.

Vad som händer i det inre

Vi återvänder till mötet - kanske blev du faktiskt irriterad när kollegan ifrågasatte ditt arbete? Men i stället för att lägga märke till irritationen började tankarna snurra om dig och din insats.

Jag borde ha varit bättre förberedd.

Varför tänkte jag inte på det?

Vad kommer de andra att tänka om mig nu?

Du kanske går igenom samtalet om och om igen för att förstå exakt vad som hände och hur du borde ha agerat. Det kan kännas som att du försöker lära dig något och förbättra ditt arbete, och ibland är reflektion såklart precis vad som behövs.

Men det finns en skillnad mellan att reflektera, dra en slutsats och gå vidare och att fortsätta analysera samma situation igen och igen utan att komma någonstans.

Om du känner igen dig i det så kan självkritik och grubblande ha tagit över.

Vad är det som händer under ytan?

I mitt arbete som ISTDP-terapeut är jag intresserad av att förstå vad som händer under alla plågsamma tankar, självkritik och grubblande. I ISTDP undersöker vi tillsammans vad som händer i situationen, vad som händer i dig, vad som driver dina svårigheter och hur de kan förändras.

När vi förstår de processer som gör att en kommentar fortsätter plåga oss långt efteråt, kan vi också börja förändra dem.

Att göra ett bra jobb utan att jobbet tar för stor plats

Att vara ambitiös, engagerad och mån om kvaliteten i sitt arbete är värdefullt. Målet är inte att du ska sluta vara det.

Men tänk om en kommentar på ett möte kunde få vara just en kommentar på ett möte? Något som får väcka de känslor det väcker, som du kan välja att agera på eller inte, och sedan lämna bakom dig.

För mig är det här en viktig del av psykologiskt förändringsarbete: att frigöra den energi och kapacitet som annars binds upp av självkritik, grubblande och andra inre processer. Så att du kan fortsätta göra ett riktigt bra jobb och samtidigt må riktigt bra.

Vill du må lika bra som du presterar?

Jag heter Sandra Ringarp och är legitimerad psykolog och ISTDP-terapeut i Stockholm.

Ett av mina fördjupningsområden är att arbeta med dig som vill förstå och förändra de psykologiska mönster som gör att jobbet tar mer energi än det behöver. Läs mer om ISTDP här och mer om mina fokuserade upplägg här.